Satt i morse och läste nyheten om veganerna vars spädbarn svalt ihjäl. Tänkte att det var tråkigt att media blåste upp vegan-faktumet på ett sådant vis att svenska folkets vegetarian förakt nu troligtvis skruvats upp ett antal grader till.

Sedan läste jag ett blogginlägg skrivet av Alexander Lindskog och helt plötsligt drog hjärnkontoret igång. Blåste media inte bara upp det faktum att föräldrarna var veganer utan missade de också inte hela poängen?

Lindskog poängterar att man som vegan inte borde ha något mot mänsklig bröstmjölk utan att det måste ligga något annat bakom.

Föräldrarna söker då efter alternativ, men de finner inga veganska bröstmjölksersättningar. Vad göra? Sojamjölk och annat som finns till hands är enda alternativet.

Vems är då felet - föräldrarna som misslyckades med att lösa sitt problem eller samhället som brustit i både informationen och verktygen föräldrarna behövde för att lösa sitt problem?

Samhället i Sverige är tufft mot en vanlig vegetarian och högst troligt ännu hårdare för veganer. Detta paret levde i USA - landet med Homers dreglandes över bacon och landet McDonalds föddes i - vore väl minst lika tufft för en vegan där?

Var det samhällets brist på acceptans för föräldrarnas övertygelse som ledde till barnets död snarare än vårdslöshet? En kombination vore väl troligt...

Lärdomen av detta barns liv borde alltså bli fördomar ska dissas och leda väg för den acceptans och det stöd alla medmänniskor förtjänar.

Andra bloggar om: vegan, media, samhället, fördomar, dödsfall, USA. Markerat som ett intressant inlägg.