Idag avgick minister nummer två i den nya alliansregeringen - ni vet, den regeringen som genom att samarbete mellan alla de borgerliga partierna skulle skapa stabilitet och enighet inom svensk politik. Deras definition av stabilitet är kanske något annorlunda mot den allmänt vedertagna, men det hindrar inte alliansen från att med moderaterna i spetsen slå ännu ett nytt rekord.
Först vinner de nya moderaterna valet med den största procentökningen i svensk politisk historia.
Så blir unge Reinfeldt statsminister och han blir faktiskt den yngsta statsministern i Sveriges historia.
När väl ministrarna tillsatts finner vi den första före detta statsministern som återkommit i en ny regering - rekord!
Väldigt snart, rekordnära(?) inpå utnämningen av ministrarna, blossar skandalerna upp och orsakar först handelsminister Borelius avgång efter redan 8 dagar - kortlivigast minister i svensk historia och en god ledning gentemot tvåan Börje Andersson som avgick efter 55 dagar 1982 efter hemlängtan.
Idag ville också Cecilia Stegö Chilò vara med i spelet och efter sin skandal med rekordlångt(?) Tv-avgiftsskolk i 16 år. Hon intar därmed andraplatsen på listan över kortlivade ministrar och säkrar alliansregeringens ledning på listan.
Har moderaterna och alliansen fler rekord i sitt bagage? De har definitivt några mer diffusa rekord såsom störst plagiat av valkampanj eller hårdast arbetande partiledare i valkmpanj.
Den största frågan är nu - hur kommer regeringen upprätthålla denna traditionen i framtiden och hur många rekord kommer vi få se innan mandatperioden är slut? Kommer Guinness Rekordbok behöva byta namn till Moderata Rekordboken? Kommer svensk politik handla om att vara extrem snarare om att vara förnuftig? Frågorna är många och svaren ligger och väntar på oss där ute i det okända.
Framtiden får utvisa om det är dags att börja skratta eller gråta över valutgången, men vi kan lugnt konstatera att mer spektakulär regeringsstart får man leta efter.
Andra bloggar om: fusk, demokrati, regeringen, alliansen, rekord, maria borelius, cecilia stegö chilò, tv-licens, reinfeldt, moderaterna. Ett intressant inlägg?
Kenny G kommenterar den 25/10 2006
Jag är nog lite mer intresserad av vad som egentligen hände under tsunamin då svenskar faktiskt dog än vem som betalat TV-licens eller inte. Missförstå mig inte, fusk är fusk. Men när det kommer till mänskligt lidande på grund av inkompetens som man till och med gör tappra försök att dölja så måste man konstatera att det är _betydligt_ värre. Vem tog ett personligt ansvar då? Ingen, man skyllde helt enkelt på underordnade. Frågan är hur långt ner man kan komma i hierarkin. :P
Nä, betyligt värre är att Lars Danielsson uppenbarligen inte vill säga sanningen om vad som egentligen hände de avgörande timmarna som tsunamikatastrofen pågick. Samtidigt som Italien på cirka ett dygn lyckas få bort sina medborgare från området. Vilket är värre? Obetald TV-licens eller inkompetens som försenade räddningsarbetet i Thailand? Men visst, säger man sig vilja bekämpa fusket då ska man själv vara en förebild. Det tragiska är att detta har haft fler konsekvenser än Thailand-katastrofen...
Pelle kommenterar den 26/10 2006
Det är svårt att jämföra de två - den ena handlar om ineffektivitet i en räddningsaktion den andra om bristande respekt för det demokratiska systemet.
Vilket är värst? Ska man mäta det i dödsoffer så vinner tsunamin. Demokrati är dock viktigt och för att upprätthålla denna måste man vara hård med den. Annars kanske en rättighet där flyger och en där tills vi är på USA nivå eller varför inte Nord Koreansk? Visst - det lär knappast hända imorgon, men ministrarnas fusk visar på att de anser sig stå lite över det demokratiska systemet och människor med sådana antidemokratiska tankar kan inte få styra Sverige.
Mia kommenterar den 16/10 2006
Om vi ska skratta eller gråta över valutgången? Ja, en bra fråga i och för sig... just nu känns det som det lutar mest åt gråt och tandagnisslan... /Mia