Kulturminister Cecilia Stegö Chilò har fuskat med TV-avgiften i 16 år, som jag tidigare idag skrivit om, och på så sätt kraftigt skadat förtroendet för henne hos det svenska folket. Stegö Chilò har sagt att orsaken bakom var ideologiskt och på så sätt sagt att man hellre ska lyda ideologisk övertygelse än sveriges rikes lagar.
Nu kommer det fram uppgifter om att kulturministern inte är ensam i den nya borgerliga regering med att ha fuskat med TV-avgiften. Även handelsminister Maria Borelius, som liksom Stegö Chilò även svart anlitat barnvakter, har undanlåtit att betala TV-avgift i ett halvår fram tills nu. Migrationsminister Tobias Billström har undanlåtit att betala TV-avgift i 10 år, men har nu på eget initiativ valt att betala in avgiften retroaktivt och likaså har Borelius gjort.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson förnekar innehav av TV helt och hållet, något som är lite konstigt då hon av Fredrik Reinfeldt ändå anses vara kompetent att inta den ministerpost som leder ombyggnaden av det av TV-nätet från analogt till digitalt.
Reinfeldt tänker trots dessa uppgifter låta kulturminister Cecilia Stegö Chilò få en andra chans, men han är besviken. Redan innan han tillsatte Stegö Chilò och Borelius till sina respektive ministerposter hade han vetskap om att de svart anlitat barnvakter. Reinfeldt ser alltså inga betydande frötroendehets problem hos sådana politiker som medvetet valt att gå mot sveriges demokratiskt beslutade lagar och med det skickar den nya regeringen ut skrämmande signaler.
Är det viktigare att följa dina ideal såsom Stegö Chilò tycker eller ska man följa statens lagar? Tydligen tycker den nya regeringen att man ska följa idealen snarare än de demokratiskt beslutade. Är det alltså viktigare med egen personlig självuppfyllelse än demokrati? Ska alltså Sverige vara någon form av anarki? Var finns respekten för våra demokratiskt stiftade lagar? Är inte detta rent antidemokratiska yttringar? Vad menar Reinfeldt då med att det var mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna det fanns en koppling?
De borgerliga ministrarna som medvetet gått mot svensk lag legitimerar alltså att man sätter personlig övertygelse över lag. Om man tycker att TV-avgift och andra statliga avgifter är ett sattyg ska man trotsa lagen - det har vi fått se, men om man tycker att invandrare är ett sattyg - ska man då också trotsa lagen? Eller om man tycker att demokratin är förkastlig - ska man då också trotsa lagen? Om man tycker att marknads ekonomi är det värsta som finns - ska man även då trotsa lagen? Om högeridealister får trotsa lagen får väl likväl främlingsfientliga, anarkister som kommunister göra det? Kanske det finns en viss gräns - men till den gränsen behöver man inte bry sig om lagen. Det behöver inte vara mycket - men lite.
Ska vi dra en slutsats av detta så kan alla i den nästan hälften av svenskarna som stod på den förlorande sidan i valet alltså välja att nu nonchalera vissa av de nya bestämmelser som den nya regeringen kommer rösta igenom. Även osynliga partiet, rasister och andra extrema grupper i det laglösas gränsland kan nu känna sig stöttade. Regeringen och Reinfeldt kan inte klaga - för de säger att det är okej genom att tillsätta ministrar som så har gjort...
Andra bloggar om: tv-avgift, fusk, demokrati, regeringen, alliansen. Ett intressant inlägg?
Pelle kommenterar den 12/10 2006
Det skrev jag också om i mitt förra blogginlägg - naturligtvis måste man protestera mot orättvisa och omoraliska beslut staten gör - men i vilken utsträckning?
Jag tycker inte man kan säga att skatt på arbete och TV-avgifter på något vis kan anses som omoraliskt nog att det rättfärdigar ett brytande av de demokratiska bestämmelserna. Att bryta dem är bara ett uttryck för disrespekt av den svenska demkratin.
Den dagen då vi i Sverige verkligt börjar kränka mänskliga rättigheter på ett eller annat vis eller börjar gå allt för hårt mot miljön ska jag med glädje berömma de som vågar stå emot, men även då - civil olydnad mot TV-avgift och skatter som om det vore en diktaturs förtryck? Patetiskt...
C. L. K. Aqurette kommenterar den 11/10 2006
Ja, naturligtvis är moral viktigare än lag. Om staten, d.v.s. 51% av riksdagsledamöterna, skulle bestämma att alla asylsökande ska utvisas, vore det fel av dig att hjälpa någon att gömma sig om du visste att han eller hon skulle bli dödad i det gamla hemlandet? Visst, jag ställer saken på sin spets, men frågan handlar om lag kontra moralisk övertygelse. Att säga att varje form av civil olydnad gör en människa till en dålig medborgare är att dra för stora växlar av det som nu sker.