Vad är det med Svenska Dagbladet? De har publicerat en artikel av frilansskribenten Johan Wennström där han kritiserar hela tanken bakom rättvisemärkta produkter och lägger fram marknadsekonomiska tankar som gör mig mer mörkrädd än någonsin tidigare. Det som Wennström skriver är hemskt, det är en kritik som bygger på snedvridna marknadsekonomiska tankar.

Han inleder sin kritik med att berätta hur utbrett missförståndet kring rättvisemärkt som något gott är. Han fortsätter sedan att berätta hur allvarligt det är att rättvisemärkt ställer krav på odlare att inte använda kemiska bekämpningsmedel. De bekämpningsmedlena skulle enligt Wennström öka produktionen och göra den fattiga bonden rikare. Det han väljer att inte nämna är hur de kemiska bekämpningsmedlena ofta inte bara bekämpar insekter utan även bonden själv som lider stora hälsoproblem av alla kemikalierna. Förbudet mot kemiska bekämpningsmedel beror på att man vill värna om bondens hälsa och inget annat. Odlare som hellre ser större produktion än friska bönder bör naturligtvis inte få sälja via Fair Trades nätverk.

Wennströms kritik fortsätter då han kritiserar rättvisemärkts stöd av handelstullar i Brasilien och Kenya för att de förhindrar utländska billiga varor att säljas i landet. Vad han missar att nämna är att de tullarna är till för att skydda landets ekonomi. De gamla merkantilistiska tankarna är nämligen fortfarande giltiga idag så om alla skulle köpa utländska varor och ingen inhemska så skulle det resultera i en strid ström av pengar ut ur landet men inga in och således ett utarmande av landets ekonomi. Genom handelstullar kan man stärka landets egna ekonomi tills den är starkt nog att möta den internationella konkurrensen. Idag skulle exempelvis borttagna handelstullar i Brasilien och Kenya resultera i att billiga europeiska jordbruksprodukter skulle strömma in på dessa marknaderna och slå ut jordbruket i dessa länder. Det inte pga ett mer effektivt europeiskt jordbruk utan pga EUs bidrag till bönder.

Wennströms kritiserar slutligen rättvisemärkts tanke om att bönderna i tredje världen utsätts för en oacceptabelt låg lönesättning. Wennström anser att det är den låga lönesättningen är den konkurrensfördel som tredje världen behöver för att kunna ta sig ut ur fattigdomen. Han missar dock att rättvisemärkt på intet vis motverkar detta utan snarare är en genväg till det framtida välståndet. Den som dricker rättvisemärkt bidrar till att sätta lönerna i tredje världen närmare en acceptabel nivå än den som inte dricker rättvisemärkt och det helt inom marknadsekonomin och konkurrensens spelregler.

Rättvisemärkt handlar om att ge bönderna en dräglig levnadsmiljö där deras yrke inte ska förstöra deras hälsa. Det handlar också om att de pengar som vi betalar för vårat kaffe inte ska hamna i de västerländska företagens fickor utan i den bondes som odlade det kaffe vi dricker. Det handlar om att sätta ner foten och markera att vi inte accepterar att västerländska företag ska profitera på tredje världens fattigdomen.

Om du vill hjälpa tredje världen ut ur fattigdom och till ett drägligare liv så är rättvisemärkt ett god steg på vägen. Wennströms snedvridna marknadsekonomiska resonemang skulle inte gynna tredje världen utan gynna de västerländska företag som profiterar på dem. Rättvisemärkt innebär att företagen tar ansvar för att hela kedjan från frö till produkt är så human och rättvis som möjligt. Inget kan vara fel med det.